Tog med mig Zigge och sprang mitt i stort sett första löppass någonsin. Jo jag har för många år sedan gjort ett försök att komma igång med löpning men då hoppade jag av ganska snabbt, sen har jag gjort några löppass inomhus på gymmet i våras, det var då mina hälsenor gick åt skogen.

För mig känns det konstigt att springa dels så tycker jag att det är nog en av de tråkigaste träningsaktiviteter som finns.

Dels så känns det konstigt att vara tröttare efter ett par kilometers löpning än 11 mils fjällvandring. Det är någonting som jag måste komma över.

Första passet blev ett kort ett löparkonditionen är urusel och det kommer vara en lång väg…

Dagens pass finns HÄR

Hälsenorna har fått sin behandling och sin vila & förhoppningsvis så kommer de hålla.

Under mina hundpromenader med Zigge så har det känts  ganska bra, lite stum efteråt om vi har gått på hårt under en längre tid (över 10km).

Men konditionen har blivit lidande är inte alls i den form jag brukar vara i pga detta ofrivilliga uppehåll.

Men nu får jag en chans att komma tillbaka igen.

Jag var ute med Zigge häromdagen och testade på att springa lite på Sörmlandleden och det gick bra = hälsenorna höll för trycket.

Så jag tänkte ta och göra om det igen, springa lite alltså tänkte ta motionsspåret till att börja med innan jag börjar med terränglöpningen.

VEM skulle inte vilja deltaga i ett sånt arrangemang?

I många år har jag väntat på att detta äventyr skulle återuppstå igen (förra gången kom jag inte med).

Fjällräven har denna gång valt att hänga på bedömnings trenden, vilket innebär att du ska göra något häftigt som ska bedömas offentligt av andra som ska rösta på just ditt bidrag, ju häftigare sak du gör ju mer röster kommer du få och ju mer röster du ordnar fram ju större chans är det att det är just du som får flest röster, den som får flest röster blir den ena av två som får deltaga från hela landet (den andra utses av Fjällräven personalen).

Varför måste det vara så här?

Har hela vårt samhälle blivit en enda stor dockysåpa? Gör något häftigt lägg ut det på nätet så får (vinner) du jobbet, platsen, tävlingen osv.

Har vårt samhälle blivit så ytligt?

Gör en häftig presentation så ligger allt inför dina fötter. Vad hände med vår personlighet, vårt hjärta, ärlighet, pålitlighet osv.

Att göra en häftig presentation är inte alltför svårt, men kommer den visa vem du är?

Kommer någon våga visa sin egen personlighet i framtiden eller kommer vi bara visa en häftig version av oss själva, en version som vi tror att alla andra kommer acceptera?

Kommer folk säga i framtiden han är så häftig honom vill jag umgås med istället för han är verkligen sig själv han vill jag ha till vän?

Jag tycker att det är fel väg att gå. Jag tänker inte söka till Fjällräven Polar trotts att det finns nog inte något annat äventyr jag skulle vilja göra just nu.

Fjällräven var i mina ögon ett företag för vanliga människor.

Tidigare hade Fjällräven en tävling som kallades ”Fjällräven Extrem Maraton” en väldigt extrem tävling i norra Sverige som inte många människor skulle klara av. År 2005 startade Fjällräven ett nytt arrangemang för vanliga människor som kallades ”Fjällräven Classic”  som lockade människor som aldrig varit ute i Svenska fjällen att testa på fjällvandring.

Jag har deltagit i Fjällräven Classic flera gånger och det som gör att jag åtkommer år efter år är just det att jag träffar så många olika vanliga människor från hela världen, människor som inte är häftiga som inte har blivit bedömda på nätet så att de har kunnat komma dit, människor som jag helt enkelt.

Min bild av Fjällräven som det genuina familjeföretaget för vanliga människor har blivit kantstött och det stör mig tyvärr.

Först skulle skada lokaliseras och det gjordes genom en kolla in rörligheten, klämma & känna var det smärtade mest.

Rörligheten var ganska bra med ett undantag, baksida lår var inte alls bra. När jag vandrar så gör jag det i ganska hög hastighet och använder baksida lår till att trycka ifrån med för att hålla hastigheten, men vem Stretchar efter en vandring? Inte jag i alla fall.

Ont gjorde det. Framförallt på höger hälsena. Det som var bra i allt detta var att skadan satt där den brukar göra när folk skadar sina hälsenor så det finns gott om bra resultat på att komma tillbaka till som det var innan jag blev skadad.

Skadan i sig består i att hälsenan blivit uttänjd och fibrerna sitter inte tätt ihop. Blodkärl och nerver har kommit in mellan muskelfibrerna.

Tanken hade faktiskt inte slagit mig, att jag kanske inte skulle kunna göra det jag tycker mest om , vandring, klättring & bergsbestigning. Att sjukgymnasten påtalar det visar att det trotts allt var en ganska allvarlig skada.

Sen var det dax att starta rehabiliteringen, Vilken bestod i värmning av hälsenan med en varm metallstav och sedan massage på den onda delen.

Hela rehabiliteringen som vi påbörjade är på 12 veckor, men det innebär inte att jag är återställd då.

Innan jag skulle gå hem fick jag träningsuppgifter att göra hemma varje dag.

Stretch av baksida lår 10 ggr/ben hur den ser ut kan ni se HÄR

Två övningar med tåhävningar ska jag också göra dom kan ni se HÄR

Jag gjorde mina övningar igår och har faktiskt träningsvärk idag. Men det är väl ett gott tecken.

Nu ska jag gå till sjukgymnasten minst en gång per vecka, nästa vecka blir det 2 ggr.

Jag hoppas att jag kan ha möjlighet att klättra lite inomhus i vinter. Utomhus säsongen börjar nu och det är tråkigt att missa den.

Istället för en resa till Svenska fjällen för att gå Fjällräven Classic så blir det nu en resa till Kina för att hälsa på frun släkt, göra en del affärer och inte minst ett besök i min favoritstad Hongkong. Resan till Nepal och bestigningen av Island Peak får också skjutas upp på framtiden.

Jag hoppas och ser fram mot att komma tillbaka med nya krafter nästa år…

Jag har avbokat flygresan & gjort upp med en köpare som övertar min startplats.

Planen var att hela familjen skulle flyga upp för att bo ett par dagar innan min start på Abisko Fjällstation.

Sen skulle jag starta i Fjällräven Classic för 5:e gången. Denna gång skulle jag som alla tidigare gånger gå i mål på Guldtid (under 72H) för att det skulle bli en extra utmaning detta år så skulle jag även bestiga Kebnekaise under loppet.

Jag hade verkligen sett fram mot att deltaga man träffar så mycket trevligt folk från hela världen och så skulle jag få visa min fru (som kommer från Kina) de Svenska fjällen runt Abisko.

Men som ni vet är jag skadad säkert mer än vad jag vill tro.

Ska jag vara ärlig så gör det ganska ont i mina hälsenor (speciellt i den högra) när jag går och även när jag sitter stilla.

Jag funderade ett tag på att vänta in i det sista på att bestämma mig, men jag vet att jag kommer inte bli nöjd om jag inte kan vara på topp när jag ska göra en vandring på 11 mil och en bestigning av Sveriges högsta berg under 72H.

Jag är glad att jag har bestämt mig och hoppas att sjukgymnastiken ja ska börja nästa vecka ska gå bra så att jag nästa år står där på startlinjen taggad till tusen för att göra mitt snabbaste Classic någonsin med en Kebnekaise bestigning givetvis.

Det är precis så det känns efter dagens läkarbesök.

Dommen löd ungefär så här:

Hälsenorna har tagit mycket stryk av all vandring jag gjort och när jag tidigare i år började med löpning blev det för mycket.

Dom har troligtvis inte gått av.

Jag har en bula på den högra.

Kan vara en fiberbristning.

Det kommer krävas mycket sjukgymnastik för att komma tillbaka.

Inlägg ska göras efter hur mina fötter ser ut.

Ingen löpning fram till sommaren.

Helst ingen vandring fram till sommaren.

Troligtvis kan jag få oömma hälsenor innan jag ska åka till Fjällräven Classic.

Vad innebär detta för årets äventyr?

Årets första äventyr skulle ju bli Fjällräven Classic på guld tid samtidigt som jag bestiger Kebnekaise.

Årets andra äventyr skulle bli en bestigning av Island Peak i Oktober/November.

Jag kommer gå miste om i stort sett all vandrings träning inför Classic. Jag åker inte dit för att gå på halvfart. Det är allt eller inget som gäller. Hela sträckan med så få stopp som möjligt var planen.

Likaså träningen inför Island Peak jag tror säkert att jag skulle kunna vara i form då om nu hälsenorna blir bra men det känns inte bra att missa en så stor del av träningen innan.

Jag vill inte erkänna det hela men måste nog acceptera att Classic är bara att glömma.

Det svider ordentligt då det var ju detta år som jag skulle höja ribban ordentligt mot tidigare år.

Jag har bokat och betalt boende, resa och startbiljett. Så kan det gå när man är väl förberedd.

Island Peak jag tror nog att jag måste börja fundera på att skjuta upp det till nästa år istället.

Det är tur att jag inte ännu har bokat något på detta ännu.

Detta är svårt för mig. Jag har klarat mig utan skador ganska bra hittills (avstod Classic ett år pga löparknä).

Inombords svär jag ömsom gråter & skulle gärna slänga friluftsutrustningen i soporna just nu.

Hur kommer detta påverka mig? Jag brukar bli ganska irriterad och allmänt odräglig när jag inte få ge mig ut i skogen för att träna.

Kommer jag ha motivation att komma igång igen efter rehabiliteringen?

Jag vet att det känns extra tungt just nu men det känns värre än det är osv osv

NEJ

dessa klyschor hjälper inte på mig. Det ÄR jobbigt.

Självförtroendet är nedkört i botten nu som ni ser.

Nu börjar jag bli lite orolig.

Det verkar i mina ögon som årets nyårslöfte bara är att glömma. Att komma igång och tycka om löpning var ett bra löfte för mig, målet var att kunna ställa upp i ett motionslopp under året.

Jag hade en plan för Stockholms halvmaraton men tron på att jag kan klara av detta känns ganska avlägsen just nu.

Jag fick som ni tidigare läst ont i mina hälsenor. Jag har nu inte tagit ett löpsteg sedan 10/2. Jag trodde att det skulle hjälpa.

Igår visade jag frun skillnaden mellan framfotalöpning och löpning där man sätter ner hälen först. Jag tog max 10 löpsteg här hemma på vardagsrumsgolvet och det gjorde ont, riktigt ont i mina hälsenor.

Jag börjar inse att löpningen i år kommer med all säkerhet få stå över. Jag har två betydligt viktigare saker att göra.

Det första är årets Fjällräven Classic där jag ska gå i mål på guld samtidigt som jag toppar Kebnekaise.

Till hösten är planen fortfarande att jag ska bestiga Imja Tse.

Jag hoppas att mina onda hälsenor inte kommer förstöra dessa äventyr för mig.

I morgon ska jag till läkaren för att se vad han har att säga.

Jag säger lycka till. Till mig själv….

Jag trodde på fullaste allvar att det skulle bara vara att köra igång med löpningen så skulle allt så småningom komma igång och tillslut skulle jag älska löpning….

Säger det igen…Jag hade fel i detta.

Det var inte bara att köra på precis som när jag vandringstränar.

Det jag har insett (den hårda vägen) när det gäller löpning att man använder helt andra muskler och senor.

När jag började med löpningen på allvar för första gången i mitt liv så körde jag på som jag brukar full fart framåt konditionen var inte så stort problem som jag trott.

Framfots löpningen var enklare än jag läst om, kanske just för att jag inte sprungit tidigare och behövde inte ställa om löpstilen. Jag sprang ganska tidigt 1 mil enbart med framfots löpning.

Sist jag körde ett löppass var 10/2 med ett par nya utprovade skor från Löplabbet. Efteråt hade jag fortfarande lite ont i hälsenan pga att jag sprungit med andra inte så anpassade skor tidigare.

Nu har jag ont fortfarande när jag ökar min gångtakt det minsta så gör det ont i mina båda hälsenor, trotts att det var länge sedan jag sprang sist.

Överansträngning, uttänjda, skadade vem vet men jag trodde att vila en vecka skulle och planen var ju att köra igång igen nästa vecka men så verkar det inte bli.

Jag ska ta morgondagen och leta rätt på någon bra idrottsläkare dit man kan komma utan remiss för att få en diagnos.

Visst smärtar det att det inte gick som jag hade tänkt och att jag dessutom hade fel.

Med jag har kört styrketräning istället, lite hårdare bara för att straffa min egen dumhet.

För övrigt är det ju snart dax för årets första efterlängtade mässa Vildmarkmässan

Ha det gott…

Först och främst hade jag fortfarande känningar av förra veckans sträckning eller vad det nu var.

Sen hade vi en ordentlig utrensning där vi sorterade bort allt vi inte använder här hemma, köpte nya bokhyllor och ny säng.

Mitt i veckan gjorde jag dessutom en vurpa och halkade på isen så jag sträckte nacken och fick ont i ryggen.

Idag blir det nog ett pass på löpbandet. Kom precis på att jag kan ta det ganska sent i natt då jag ska arbeta i morgon får jag inte gå till sängs för tidigt och störa dygnsrytmen.

Mitt gym är ju tillgängligt dygnet runt .

25/1 så skulle det bli en mil igen hade jag tänkt.

Men ödet ville annorlunda.

Redan tidigt kände jag mig stum i vaden och ju längre jag sprang desto ondare började det göra.

Efter 8 km i 10km/h gick det inte längre. Jag tvingades kliva av löpbandet haltandes.

De följande 3 dagarna haltade jag ordentligt. Smärtan gick från vaden ner till hälsenan.

Man kan undra varför det blev som det blev men jag vet att det beror på att jag var lite ivrig och gjorde en dålig uppvärmning.

Det skall inte upprepas igen…